Fredag

Så var det då dax, äntligen, årets stora mål fjordhäst-SM i Bollerup. Klockan ringde vid halv fem, klockan tio över sex rullade vi ner mot Bollerup. Resan ner gick jätte bra, jag körde, de andra sov det är väl så man kan sammanfatta den.
Vi anlände strax innan halv elva, så tyvärr missade vi invigningen, vi kände att vi prioriterade att få ordning hos Isa och bland alla saker, något som är otroligt skönt med Isa är att hon är väldigt lätt att resa med. Hon är lugn när man kommer fram och stimmar inte med de nya boxgrannarna eller så. Min första klass, SM presicionen skulle börja ca halv tre men blev framflyttad till halv fem. På grund av att banan var väldigt vattensjuk och de ville ha mer tid på sig att försöka förbättra den. Det talades om att de eventuellt ville flytta in körningen, jag tycker det var väldigt bra att den blev kvar ute. Ett ridhus underlag alltid är svårare att köra fort på (hjulen glider gärna ovanpå underlaget) plus att det blir trångt inne i ett ridhus.
Mamma, pappa och bror kom ner vid halv två tiden med vagnen, det var väldigt skönt för då slapp vi andra åka i två bilar, riktigt lyxigt och med 4 killar i jobbartagen behövde jag inte lyfta ett finger för att få vagnen körklar.

Så halv fem var det dax för klassen att börja, jag hade start nummer sju, Isa va fin att köra men otroligt laddad, hon vet så väl vad de oranga konerna betyder vid de här laget.
Grundomgången gick bra, jag skulle köra på säkerhet, lugn och fin runda i trav. Så va planen, men med en häst som vill otroligt mycke så blev det mer galopp än trav. Jag var emot port nummer sju på min höger sida men jag hade tur och den låg kvar, så en felfri runda och omkörning. Vi va fyra stycken som lyckades ta oss till omkörning, jag hade start nummer tre, hon som körde som nummer ett körde väldigt bra och fort. Bara att försöka matcha, det gjorde vi tyvärr inte riktigt de skiljde 1,7 sek, jag låg tvåa när tre hade kört, alltså var medaljen säkrad, frågan var bara om det skulle bli silver eller brons? Det blev ett brons, sista startande slog mig med nio hundradelar. Jag var trots detta jätte nöjd med vår runda Isa lyssnade verkligen super och hon följde mig till hundraprocent.


                                 
                                       
Så nu var det dax att ladda om, en medalj säkrad i alla fall! Nästa "gren" var presicion igen, men denna gången räknades den i allrounden. Denna gången var banan väldigt kort och så även maxtiden, hör och häpna när jag kommer i mål med Isa och landar på tiden en minut och tre sekunder (som var den satta maxtiden), Isa brukar vara snabb och aldrig ha några problem med maxtider, men nu landade vi exakt på sekunden rätt. Jag tror banorna var väldigt snålt mätta. I alla fall dax för en omkörning till, full gas även här men denna gången fick jag ge mig mot Elin, hon och hennes Filippa slog mig med fyra sekunder. Jag var nolla i båda klasserna och reultaten 3a och 2a kan man inte vara annat än nöjd med!

                           

Det är i alla fall skönt att vara mycket folk ibland, vagenen uppe och lastad, hästen badad och matad i ett litet kick! Far, mor och bror tog alltså vagnen med sig hem igen, väldigt skönt att minimerat en sak att fixa med på söndag när allt ska packas och lastas igen. Klockan åtta var det dax för bangång inför brukskörningen, banan var svår och teknisk framför allt fasade jag för halterna i upp- och nedförslut och bakningen in i port, halterna var det verkligen kraftig lutning i och även backningen låg i sluttning.
Vi var bara med på bangenomgången (jag går hellre banan på morgonen sen när det är mindre folk och lättare att fokusera) sen gick vi tillbaka till Isa för att fixa allt i stallet och ge henne en rejäl bensträckare innan natten, den lotten föll på Andreas och Mattias som mer eller mindre blev släpade fram och tillbaka till transporten av en ivrigt taktande Isa, som tydligen inte alls gjort av med nog energi på Presicions banan, mina onda aningar fladdrade upp till ytan, hur ska det gå med denna "vildhäst" i brukskörningen?
Vi var inte klara förrän sent i stallet så det blev en snabbdusch och iväg till Tomelilla för att äta pizza, sen sov vi alla mer eller mindre gott under natten, inte på grund av pizzan men jag förstår inte vad allt oväsen kom ifrån i vårt rum? Det var i alla fall inte jag! Jag fick bara lyssna på det! Andreas snarkar och Mattias gnisslar tänder bra kombination att sova med när man ska upp och tävla, tur i alla fall att Elin inte också förde oljud med sig.

Kram
Mikaela <3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0