Jag älskar hösten när det är klara och fina dagar men nu är det bara grått, grått, grått och inte nog med det nu har vi ju ändrat klockan också. Så det där med att ge sig ut i skogen om man slutar vid fyra fem tiden det är nästan lönlöst.Den här veckan har jag fodringsveckan i stallet, vilket innebär att du fodrar alla kvällar och lördag, söndag morgon. Vecka 44 hamnade på min lott eftersom jag inte hade några barn och inte heller gick i skolan själv, men att fodra en vecka varje halvår är inte särskilt jobbigt tycker jag.

Förra veckan var jag och Etna ute fem gånger, jag tycker det är lagom att en 4 åring rör på sig 3-5 dagar i veckan lite beroende på vad det är för jobb. Idag hade jag tänkt mig ett pass på banan i strålkastarnas sken innan jag fodrar hästarna, imorgon ska jag stötta min bror i ett hett hockeyderby så då blir de vilodag för damen, fam. F tar hand om markservicen och jag och pappa fodrar på vägen hem från hockeyn. Det mesta går att få ihop här i livet bara man är berädd att försöka.Veckan som gick lyckades jag dessutom "träna mig själv" hela 3 gånger också, jag ska försöka hålla det måttet nu här i höst, jag tränar måndagar då vilar Etna, torsdagen är jag ledig så då hinner jag både häst och träning. Försöker även träna lördag förmiddag jag är ju ledig även då.

Dockan är inte halt längre utan har nu jobbat under ryttare i mer än en vecka i helgen ska jag försöka hinna med en körtur med henne. Känns inte rätt med ett pass på banan nu när hon varit halt utan det är bättre att vi håller oss på raka spår istället ute i markerna och då får de vänta till helgen.Däremot har tyvärr Isa varit halt på höger bak där nere i Skåne, troligtvis på grund av att skon vridit sig och sedan att hon blev "av" med skon. Hon är ju så väldigt känslig med sina fötter den damen. Hovlagaren skulle troligtvis komma idag så jag hoppas på rapport från Elin nere i Skåne snart. Håll tummarna för positiva rapporter.

Det var en liten uppdatering om läget i de småländska skogarna.

Kram

Mikaela