Sällskap

De senaste dagarna har jag haft sällskap i stallet, det är verkligen trevligt och uppskattat! I onsdags var jag och Andreas i stallet under den tiden de regnade mest på hela dagen tror jag, regnet öste ner och vi såg ut som två dränkta katter... Planen var att det skulle blivit en körtur med Dockan men jag vägrade ta ut sele och vagn i det vädret så istället blev det klapp och gos med Dockan och Wella.

I torsdags var jag inte i stallet överhuvudtaget, Fanny och hennes kompis Ellen var ute och skrittade med Dockan och Daimond i 45 min. Under tiden passade Wella på att rymma ut från boxen och rämma ett staket, allt detta utan en skråma, knasiga lilla hästen ville inte va själv och när My var lite ovaksam när hon skulle stänga dörren så stack hon ut och upp till sin "flock" att det var en el-tråd i vägen bekymrade inte henne... Efter lite "lock och pock" var hon åter i boxen i alla fall.

Igår (fredag) var jag, Elin och Josefin i stallet, jag och Elin stack ut på en tur med Dockan i skogen medan stackars Josefin fick stanna i stallet och vakta på Wella... Vi vill inte ha mer sår på benen eller riskera att hon fastnar med benen igen så nu blir det "vakt" ett tag fram över så lilla fröken lär sig att man står på fyra ben i boxen.
Jag hoppas innerligt att Josefin inte tröttnar nu när vi inte har någon ridhäst hemma...

Idag blev det en körtur med Dockan på banan, första gången jag körde henne på banan efter fölningen. Fokus låg på tempoväxlingar att de ska vara lugna och att hon stannar kvar i formen. Hon har en förmåga att hetsa upp sig och sätta upp huvudet och vilja "sprätta" iväg i en väldig fart på en gång. Avbrotten går bättre då har man henne i en bra form som hon oftast stannar i... Även halterna behöver tränas mer då hon tycker att det där med att stå still är väldans onödigt!
Funderar faktiskt på att prova och köra på banan med det vanliga träns-bettet nu, Christer tyckte redan i höstas att hon skulle gå på vanligt bett men då var hon lite för mycket uppe i det blå men nu tror jag att det skulle fungera, på banan men inte i skogen. vi får prova helt enkelt! Känns så kul att köra "min" lilla svarta "Piraya" lite mer ordentligt igen.

Nästa gång jag har sällskap får jag nog be någon ta lite nya foton på oss när vi kör, detta är från NF-SM förra året på invigningen.

Kram 
Mikaela <3 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0