Min klocka ringde kvart i sex, upp för morgonpromenad med Isa och fixa stallet. Jag är alltid noga med att Isa får komma ut minst två, gärna tre gånger förutom tävlingstillfällena för att sträcka på benen och komma ut och röra på sig.
En stund senare kom mina rumskamrater och tillsammans gick vi ner till bruksbanan för att lägga upp en strategi för min körning. Elin skulle egentligen åkt med mig på brukskörningen men efter en stunds bangång lämnade hon över uppgiften till Andreas, kändes bra att ha honom jämte mig som vanligt (hade känts bra med Elin också men i alla fall).
Brukskörningen skulle börja klockan åtta och jag hade start nummer sju, jag såg två ekipage köra banan innan mig, det är alltid skönt att titta på några ekipage om man hinner med de. När jag såg de andra bestämde jag mig också för att brodda med lite längre brodd än vanligt då många halkade i halterna, skönt att minimera den risken i alla fall. Isa va väldigt lugn när vi gjorde ordning henne och även innan start. Vilket var väldigt skönt då Isa kan ha lite mycket vilja och tankar i huvudet.

  

Vi klarade i alla fall funktions kontrollen galant och fick beröm för häst och sele i perfekt skick. Så började då det jag har fasat för länge, våran "sämsta" gren. Vad gör Isa då? Går in och förvånar allihopa. Hon gör allt precis enligt regelboken, vi klarar de båda backningshindrena galant. På- och avlastning flyter fint, en boll ner i "rutan" och några bollar i serpentinerna annars helt strålande inledning. Så var de då dax för halterna, Isa kämpar och håller vagnen helt stilla, noll i alla tre halterna. Nu började jag fundera på vad vi höll på med? Ungefär samtidigt börjar Jennika som var speaker prata om att; "Mikaela kommer bli vass i år, de här ser väldigt bra ut".

  

Så var de då dax för backningen in i port som jag tror är både min och Isas stora mardröm, vi kommer nära och kan vinkla upp vagnen bra, kanske lite för bra, Isa får hålla som en tok och då håller på att kröka sig, då blir Isa som hon kan bli nästan blockerad. Hon lysnar inte alls utan bara står helt still, då bestämmer jag mig för att låta henne gå fram och räta ut och sen försöka backa igen, det går alla tiders och hon backar helt perfekt, in i porten utan några problem, bara en rättning framåt en gång. Härliga häst!

  

Sen var de trav över bro, "övergångsställe" och "vatten". Jag var nog i chock när ja kom i mål över hur vi hade genomfört detta, kan säga att min groom också var de för han hade inte stor tilltro till mig och Isa i denna gren. Innan dressyren började gick det lite "rykten" om att jag kommit tvåa i brukskörningen, jag försökte släppa detta och fokusera på dressyren. Isa gjorde en bra dressyr, kanske att jag kunde tagit "ihop" henne lite mer och haft mer "tryck" i henne men gränserna är hårfina mellan bra och att det blir för mycket, vi red ihop 55,77% och slutade på det resultatet 6a i dressyren. Efter dressyren gick vi ner och tittade på bruksridningen och då kom "ryktet" ifatt mig, jag hade blivit tvåa i allround klassen och 3a i SM klassen, min tanke va bara, oj vad har vi nu gjort?
Jag hade inte räknat med detta själv så det va nästan svårt att ta in att det faktiskt hade gått så bra. Vi var klara tidigt i stallet på lördagen och åkte in till Ystad och åt en trevlig middag och turistade lite i en väldigt fin stad, det var väldigt skönt att komma bort ett tag och släppa tävlingen. Det sammanlagda resultatet hade ju också det kommit ifatt mig jag låg tvåa totalt och hade allt i egna händer, en bra hopp runda behövdes för medalj för det var otroligt jämnt i toppen. Denna natten sov jag mycket bättre, trots vetskapen om vad som väntade dagen efter, hoppning.

                                  

Kram
Mikaela <3