Ja va ska man säga... Att man aldrig kommer bli full lärd och allt kan svänga på några få minuter...

Första passet var ingen höjdare på något sätt, spänd häst och en kusk som inte fick till någonting! Dockan är en fantastiskt fin häst men även väldigt känslig och känsligheten gör henne svår. Vi körde mycket mjukgörande bara för att få henne och slappna av och vila på steget. Stundtals blir hon fin men händer något så spänner hon till igen.

Andra passet blev betydligt bättre, vi körde henne med boots fram och fick henne då att vila mer på steget och blev då mer bärig av sig själv! Blev mera mjukgörande jobb och mycket tenpoväxlingar...
Ibland kan jag bara bli så trött på mig själv, jag kan ju men ibland känns de som man liksom inte tänker efter... :/ ja blir så arg, så från och med nu är det ännu mer fokus!!!
Blod, svett och tårar för att komma dit man vill eller hur är det?!?

Kram
Mikaela <3