Beslut

En del beslut är lätta att fatta här i livet och andra är väldigt svåra, både att ta och att acceptera när de väl är tagna! 

Förra tisdagen tog jag ett oerhört svårt, tungt och hårt beslut! 
Tim ska inte vara körponny, eller i alla fall inte "min" körponny!
Första gången vi satte för honom här hemma, tog han i, slog i vagnen och drog! Vi redde ut det och de hände inget... 
De hade aldrig hänt innan och vi kan än idag inte förstå vad som utlöser dessa reaktioner, tyvärr för det har hänt igen, senast i tisdags och då tog jag beslutet att inte köra honom mer! 
Oerhört tråkigt då jag vet att han är otroligt fin... Och hade förmodligen kunnat gå hela vägen!!! 

Men jag måste sätta min, Jossans och Tims säkerhet först och detta känns inte bra! 
Sen är det ju tyvärr så att jag måste se att inom en rimlig tid kan jag sätta för och ut och köra själv (en del hävdar att man inte ska göra de själv och de är bara att gratulera er som har hjälp 7 dagar i veckan för de har inte jag)! 
Så även om Jossan och jag hade fixat de hade de inte funkat framåt våren när han behöver gå 4-5 dagar i veckan i vagn för att kunna tävla... Jag varken kan eller vill begära att Jossan ska vara här så mycket, då hon hjälper mig med allt bara för att hon kan och vill! Vilket jag är oerhört tacksam för.
Det är alltså i förstättningen vi har problem, han har tagit i framför vagnen också men de har inte hänt sen i våras och här känner jag att jag har kontroll och kan reda ut situationerna! Men jag känner mig inte trygg i momentet när vi sätter för längre... 
Hade man vetat att tiden var obegränsad kanske man kunde gjort om allt, men jag vet inte om det hade hjälpt då det bara händer någon gång ibland och inte går att förklaras.

Jag är oerhört glad och tacksam för att Tims ägare tog detta så bra som hon gjorde! 
Han är kvar här tillsvidare och tanken är nog att han ska bli hopp ponny... Det blir i alla fall hopptävling på lördag! Jag är säker på att någon kommer ha otroligt kul med denna vackra talangfulla häst... Jag är den första som ska önska dem lycka till... 

Kram
Mikaela <3

Kommentarer
Postat av: Emelie

Usch vad tråkigt :( Men det krävs styrka med för att inse när det inte funkar!
Själv står jag inför det värsta någonsin - imorgon skickar jag gammelponnyn till hästhimlen. Man vet att det är rätt men det gör det inte mindre sorgligt...

Svar: Usch ja lider med dig <3 vem e kompis till stora killen nu då?!?

I förlängningen blir nog detta de bästa för oss båda men otroligt tufft just nu...
Mickan

2013-10-08 @ 14:20:08
URL: http://solhem.biz
Postat av: Emelie

Stora drummeln får bo i grannstallet med deras två killar. Skönt att ha ett riktigt stall. Det har varit kul att ha dom hemma, men gården är ju inte riktigt gjord för det så det har varit lite bökigt ibland...

2013-10-08 @ 16:36:54
URL: http://solhem.biz

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0