Nervositet

Nu kände jag att det var dax att blogga lite igen... :)

Det där med nervositet är ett svårt ämne!!! För min del är jag nästan aldrig nervös när jag själv ska tävla... Längre! Då har jag ju kontroll då vet jag vad som händer och varför.
Det är och var mycket värre att stå på marken och titta när tex Jennifer tävlade hästarna! 


Att jag är så lugn kring tävling tror jag beror mycket på att hela min tävlingshelg är ett "system" min förberedning, uppladdning, hur, när och i vilken ordning jag gör saker följer alltid samma mönster och detta håller mig väldigt lugn! Sen får man så klart anpassa det efter hästen man har men i grund och botten är de samma... 

Det som gör mig mest nervös i dagens läge är när morfar kommer och tittar!!! Morfar har hjälpt mig med otroligt mycket, han köpte den första hästen till mig och syrran... Tog med mig på första tävlingen osv. Inför honom vill jag ALLTID prestera!!! 
Jag vet också att jag får höra precis allt jag skulle gjort annorlunda, kanske inte den bästa coachnings metoden men allt tar som han säger! 
Detta kan idag ca 20 år efter min första tävling fortfarande ta väldigt hårt...

Hur gör jag då för att "tänka bort" detta! Jag är oftast mest nervös innnan jag kommit upp i vagnen, när jag väl sitter där är de liksom jag och hästen! Jag är väldigt noga med att INTE titta var morfar sitter vill inte veta någonting överhuvudtaget om vad som händer runt omkring utan har bara fokus på mig och min häst! I våran bubbla... Det är bara vi som kan och ska prestera! 
Jag pratar inte med folk runt omkring när jag kör fram utan bara med groomen och min tränare... Detta för att undvika att tänka på annat än de jag ska koncentrera mig på!

En annan sak som jag tagit med mig från mental träningen i skolan är att jag alltid ser mig själv köra programmet, hindrena eller konerna på det sättet jag vill köra dem! 
Manar fram denna "film" flera gånger innan jag ska sova tex! Då är de lättare att få rätt känsla på tävlingen för man har ju "gjort de innan". Dressyr programmet "tänker" jag igenom på detta sätt flera dagar innan tävlingen...

Men jag får väl erkänna att jag inte alltid varit så här lugn! Minns första tävlingen... Undrade vad jag gett mig in på! Ville helst be morfar vända bilen o släppa ut hästen i hagen igen... Eller när Mowitz min första New Forest rymde när vi skulle lasta och rullade sig så knopparna for och han såg ut som en skit gris och pappa lugnt säger! Vi måste åka NU... Minnena är många när man undrat va man hållt på med?!! Men jag älskar de... 
Och det är här man vill stå...
Överst på pallen det är iaf därför jag kämpar och sliter för den känslan är som en drog ;) man vill bara ha MER!!! <3

Kram
Mikaela <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0