Jag har nog aldrig skrivit ett riktigt inlägg om min ridning genom åren. 

Men det började väl med att rida på mammas foderhäst som nu är våran, käraste Enni. Men började på ridskola och red där i något år men slutade pga dåliga grupper. Lånade min kompis häst Pallotta, en shetlansponny som var hur go och snäll som helst. Bästa första ponny. 

Men det var nog där min stilla sits och balans började, för där har jag fått tugga grus många gånger. Sen tog Felicia över henne men sen såldes hon och har vandrat vidare till himlen för hon fick cancer. 

När jag vuxit ur Sally lånade vi Media, en b-ponny som var snällare än snällast. Henne lånade vi två år sen köptes Chikita. Henne Felicia rider (min lillasyster). Där har vi en riktig ponny med motor som älskar att hoppa. Henne red jag i fem år. 

Började rida Enni det senaste året och sen ett år tillbaka har vi Quintin. 

Han var inte riden på ett år när vi köpte honom så där vi fick börja om lite. De visade sig vara en problem häst, han sparkade, bockade, och stegrade. Men det problemet är nästan helt löst nu. Kan komma upp när han är laddad och full med energi men inget mer.

Jag rider två hästar om dagen, Enni och Quintin. Men nu på senaste tiden har jag börjar rida fler. Men de hästar rider jag inte varje dag. Bland annat så rider jag min mosters hästar någon gång i veckan när jag hinner. Ville och Katinka!

Men nu sökte Mikaela en tjej som kan hjälpa henne i stallet någon gång då och då! Samt rida Aragon. En c-ponny som hon kör men rider ibland också. Han är en riktigt "Emilia häst". 

Honom ska jag rida någon gång i veckan, och åka iväg och hoppträna varannan. Han har aldrig hoppat, eller i alla fall inte hos Mikaela så vi får se hur det går. Men tror det kommer gå jätte bra!

Detta var lite om hästarna jag har haft och om tankarna kring Aragon.

Skulle vara kul ifall ni önskar mer inlägg. Då får ni ju läsa det ni vill.