Just another love story
För några dagar sedan la jag ut en bild på Fortuna i Fjordhäst gruppen på Facebook...
Kram
Då kommenterade Anette bilden med att det var en lovestory så då föddes en liten ide om att skriva ett blogg inlägg om hur Fortuna egentligen hamnade hos mig! För det var inte meningen varken från mitt eller familjen på Grönkullas håll!
Då sa Andreas halvt på skämt halvt på allvar, den skulle man ha och köra maraton med! Var vid Anettes replik blir att hon inte är till salu.
Och här är vi idag... Behöver jag tillägga att jag ALDRIG ångrat mig en sekund!!! Hon är så speciell på alla vis och hon är förskräckligt lätt att tycka om!
Men i juni 2011 var vi på flyinge och tävlade med Isa och bodde som vanligt på "hotell" Grönkulla med den bästa lasagnen i hela Sverige... ;0)
Och på fredags kvällen skulle vi ju som sig bör gå en liten rundtur bland hästarna, titta, klappa, prata om stammar och framtiden för dem!
Jag minns de som igår... Vi skulle titta på unghästarna som gick på höger sida om vägen!
Stona gick med fölen på vänster sida... Sto flocken börjar galoppera, helt plötsligt är det en fölunge som tar täten! Och hon galopperar så fort så fort, hamnar långt före de andra och ställer sig högst upp på kullen och tittar "ner" på de andra med en blick ungefär som att!!! "-Jag är lite snabbare och lite bättre än er andra... Bara så ni vet"... Det var Fortuna!!!
Sen tänkte jag egentligen inte så mycket mer på de men hon korsade ändå mina tankar då och då... Den där självsäkra blicken kunde jag inte riktigt få ur mitt huvud, de skulle vara så spännande att utveckla henne!
Så när det blev klart att jag skulle flytta till Salvaryd kom tankarna tillbaka, Wella borde ha en kompis, undrar om jag ska ringa och säga att jag vill ha Fortuna?!? Sagt och gjort jag ringde... Men hon var ju egentligen inte till salu...
Men efter lite övervägande från Grönkullas håll kunde de inte tacka nej till en sån köpare! Så i november 2011 flyttade hon hit...
Hon är verkligen en vän ända ut i hovspetsarna, hon är den som gör tokiga saker i stallet så man ligger dubbelvikt av skratt men hon är nog också den av mina hästar som jag litar mest på... Trots att hon bara är fyra år!
Kapacitets mässigt kommer hon aldrig slå Aragon men hon är hästen jag alltid kommer ha kul med, som vi kan köra bröllop och turister med och hon kommer alltid alltid vara speciell för mig... Och vet ni en sak till?!? Hon är och förblir otroligt snabb så i maraton och precison är jag övertygad om att hon kommer bli livsfarlig!
Och detta är ju bara början på våran "Love-story"... Fortuna Grönkulla!!!
Kram
Mikaela <3
Kommentarer
Postat av: Amanda & ridtravaren Lilleman
Hej på dig. Lyckades hitta hit av en ren slump en tråkig fredagkväll. Det är nämligen såhär att din Isa en gång i tiden fick ett föl som heter Cheenis. Känner du till henne? Jag står i samma stall henne och tycker att det är lite kul att leta längre bak hos vissa hästar. Som jag förstår så finns en bror till Cheenis? Fortuna?
Postat av: Amanda & ridtravaren Lilleman
Vid närmare research heter brodern Isco NG ser jag nu, har du inte kvar honom?
Svar:
Mickan
Trackback
